Kapitel 4 "Make Up Your Mind Bella"
Flashback:
Jag smög iväg och försökte att inte göra en scen, jag klarade mig en bit, till en av eleverna såg att det var jag.
Jag smög iväg och försökte att inte göra en scen, jag klarade mig en bit, till en av eleverna såg att det var jag.
"JUSTIN!!!" hörde jag henne ropa, vilket gjorde att allt fler såg att det var jag, alla vände kom springandes mot mig. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra så jag vände mig om och sprang rakt in i Mr. Faulins kontor utan att tänka mig för.
Bella vände blicken mot mig och kollade på mig. Man såg att hon var påväg att säga något, och med tanke på hennes ansiktsuttryck så såg det inte så speciellt positivt ut.
Ville jag ens veta vad hon var påväg att säga?
"Vad i .....-
Justins Perspektiv
"Vad i...." var det hon sa, var de allt? Jag trodde hon skulle skälla ut mig totalt.
"Ehh... Hej?" Svarade jag lite osäkert.
"Ja Hej Justin, gick du vilse?" frågade Mr. Faulin och kollade upp ur sina glasögon.
"Ehm.. Det hände en sak" svarade jag lite osäkert, men tanke på att han sa åt mig att inte skapa kaos och det första jag gör är att skapa kaos.
"Ja och vad kan denna sak vara för något?" Frågade Mr. Faulin misstänksamt.
"Jag kan kanske ha skapat liiiiite kaos" svarade jag och slängde en snabb blick på Bella som satt helt mållös och visste antagligen inte vad hon skulle säga. Hon var så söt när hon hade den där minen.
Mr. Faulin, kollade ut genom hans fönster på kontoret och insåg att det var en helg klunga med skrikande elever utanför.
"Lite Kaos, Bieber?" sa han och gav mig vitögat.
Jag kollade på honom med oskyldig blick och nickade.
"Oj vad jag kommer bli hatad i skolan nu" sa Bella helt random.
"Varför?" frågade jag och kollade på henne.
"Behöver jag ens svara på de?"
Jag förstod inte vad hon menade med det, så jag kollade på henne med förvirrad blick.
"Ja, inte nog med att jag är ny på skolan, jag kommer vara "that lucky bitch" som fick chansen att vara inlåst i rektorns rum med Justin Bieber" sa hon bittert.
"Men är de så dåligt att vara inlåst med mig då?" Frågade jag med lite busig röst.
Hon rodnade.
"Nej såklar inte" svarade hon och kollade ned för att dölja att hon hade rodnat.
Mr. Faulin reste sig ifrån sin stol öppnade dörren och stack ut huvudet genom dörren samtidigt som han röt i.
"Nu räcker det tjejer, gå tillbaka till er lektion. Ni kan kolla på Bieber senare. Just nu behöver han lite space"
Jag hörde hur några tjejer snäste till och sa.
"Men vafan, varför får den nya tjejen stanna då? Lite rättvisa ska det väl vara, vilken bitch"
Mr. Faulin ignorerade tjejerna och stängde dörren om sig.
"Jag sa ju det, kommer bli så grovt hatat nu.." sa Bella bittert och skakade på huvudet.
"Hey sweetie, vi löser det!" sa jag men vänlig röst.
När klungan utanför hade lagt sig så kunde jag äntligen gå ut och bege mig till mitt gamla hemklassrum. Eftersom jag hade stört mitt i Bellas möte så kunde jag inte gå med henne tillbaka.
Jag gick förbi alla skåpen i den tomma skolan och insåg hur glad jag var att jag hade hamnat i denna position som jag är i, slippa dem här korridorerna, det var inte riktigt så att man såg fram emot att gå upp på morgonen på samma sätt som jag gör idag.
Jag stannade till vid ett specifikt skåp, mitt gamla. Jag tog fram min penna och skrev min autograf på det. Bella var redan hatad av de flesta för den tidigare händelsen, så detta kanske inte var mitt smartaste drag med tanke på att det var hennes skåp nu. Men jag ville göra detta som en symbol för att jag gått på denna skola.
Jag gick vidare och stannade utanför dörren på mitt hemklassrum, och precis när jag skulle knacka så ser jag att Bella kommer i slutet av korridoren påväg mot mig. Jag stannade till för en sekund och väntade in henne.
"Ey men lägg av, jag kan inte gå in med dig samtidigt, det kommer göra saken tusen ggr värre än det redan är" sa hon och suckade.
"Kom nu, sluta vara sån mes" sa jag och knackade på dörren.
Hon vände på sig och var påväg att gå.
Jag tog tag i hennes arm och drog henne mot mig.
Bellas Perspektiv
Jag lämnade rektorns rum utan några större konsekvenser, jag hade fått lite kvarsittning, men det var allt. Eftersom att Joel hade triggat mig så fick jag lindrigare straff.
Jag vandrade genom korridoren och jag kunde inte släppa tanken på att Justin just hade flygit in i full fart på rektorns rum när just jag satt där. Var det öde att vi skulle träffas hela tiden eller vad var det frågan om? Jag gick mot mitt skåp för att hämta upp böckerna inför andra perioden, när jag på håll ser att det är något svart på mitt skåp. Jag närmar mig mitt skåp och inser att Justin hade skrivit sin autograf på skåpet.
Kunde det seriöst vara möjligt? Inte nog med att alla tjejer kommer hata mig för att jag var den enda som inte behövde lämnade rektorns rum när Justin vara där.
Nu ska alla hata mig ännu mer för att just jag råkade på en signatur på mitt skåp.
Vilket fall så hade jag inte tid att tänka mer på detta nu, jag var tvungen att skynda mig till lektionen så jag inte skulle missa nästa lektion.
Jag skyndade mig genom korridoren och insåg att det stod någon utanför mitt klassrum, och när jag kollade lite mer noggrant så insåg jag att det var Justin som stod utanför mitt klassrum, kunde det seriöst stämma? Jag började fundera på om allt som hänt mig verkligen var tur. Det började kännas som att allt som hände, hände för att han såg till att det skulle hända.
Jag kunde knapp bärga mig vid tanken att Justin gjorde såhär mycket för att se lilla mig? Just mig? Den känslan, så mycket som man töntigt nog har dröm om att känna Justin, och kanske till och med något mer.
Så händer allt detta mig, först smset, sen inne hos Mr.Faulin, sen mitt skåp och nu står han utanför mitt klassrum?
Jag vaknade upp ur mitt drömmande då jag insåg att jag stod bredvid Justin och tanken slog mig att jag verkligen inte kan gå in med honom samtidigt.
"Ey men lägg av, jag kan inte gå in med dig samtidigt, det kommer göra saken tusen ggr värre än det redan är" sa jag och suckade.
"Kom nu, sluta vara sån mes" sa han och knackade på dörren.
Jag vände på mig och var påväg att gå och gömma mig på toaletten eller något, jag kunde verkligen inte riskera att bli mer hatad. Men innan jag hann gå iväg så tog han tag i min hand och drog mig mot honom.
"Bella, de kommer inte hata dig bara för att du råkar komma in samtidigt som mig, de vet att du vart hos rektorn" sa han och log.
"Vad vet du om de?" svarde jag kaxigt, och insåg sen att jag blivit alldeles för bekväm med hans närvaro, jag borde egentligen hypa sönder, men jag kände inte den känslan längre, kände nästan att han blev för mycket, för närgången.
"Kom nu!" sa han och öppnade dörren och drog in mig.
Alla i klassrummet vart helt stumma, allas hakor var nere i bänken, och tjejerna glodde på mig med en blick som hade dödat mig om blickar kunde döda.
"Hej Justin och Gabriella, jag berättade just för klassen att vi skulle få besök av dig idag Justin, dock var det väldigt få som trodde på mig" sa Tracy, min engelska lärare, när vi kom in genom dörren.
Jag log mot henne och gav Justin en blick som skulle symbolisera att han var en douch för att ha tvingat in mig i klassrummet , jag gick sedan till mig plats bredvid Amanda.
Blickarna bärnde mot mig hela vägen ned, och jag hörde några tjejer viska till varandra.
"Vem tror hon att hon är, hans nya flickvän eller? Jag hörde att hon var den enda som inte behövde gå ifrån rektorns rum när han gömde sig där, och dessutom så såg jag att han signerat hennes skåp när jag var iväg på toa. Och nu det här?" viskade tjejen.
"Men lägg av? Seriöst vem tror hon att hon är... Hon kommer aldrig bli hans tjej.. Liksom kolla på henne och sen kollar du på oss, vi har så mycket större chans!" svarade den andra tjejen och slängde med håret samtidigt som hon försökte få kontakt med Justin, som jag insåg hade endast sin blick brännande på mig. pinsamt
"Okej nu räcker det tyst i klassrummet!" skrek Tracy.
"Vi har besök, visa lite respekt. Justin är här idag för att besöka sin gamla skola, och han ska egentligen inte göra något specillet mer än bara vara här och möjligen hjälpa er om ni skulle behöva hjälp" sa Tracy och log löjligt mycket.
Justin log mot klassen och gick sedan runt o klassrummet och kollade vad vi höll på med.
Och självklart så skulle han stanna extra länge vid min bänk, sedan fick han syn på att bänken bredvid mig var ledig, eftersom Joel hade fått åka till sjukhuset.
Jag bestämde mig för att inte kolla på honom, för jag ville inte möta hans blick. Jag avskydde honom lite för att han satte mig i situationen han gjorde.
Han satte sig ned bredvid mig och puttade till mig för att jag skulle möta hans blick. Men jag höll bestämt kvar min blick i boken. Jag såg i ögonvrån hur han tog fram sin telefon och riktade den mot mig. Men jag orkade inte bry mig.
"Hey, Bella to earth. Är du sur på mig?" viskade han.
Jag svarade inte.
Justins perspektiv
Jag kunde inte fatta varför hon var så off mot mig, det kunde väl seriöst inte vara så illa att jag tog med henne in i klassrummet.
Hon kollade inte ens upp ur boken när jag försökte prata med henne.
"Bella seriöst, så allvarligt kan det väl inte ha varit att jag drog med dig in i klassrummet?"
Hon gav mig en sur blick och kollade sedan ned i boken igen, jag suckade. Vad kunde jag göra? Det fanns inget att göra, hon hade bestämt sig för att inte prata med mig, så jag reste mig upp och gick fram till tavlan och satte mig bredvid Tracy.
När jag satt där framme såg jag hur mer än hälften av klassen inte ens kunde släppa blicken från mig, jag såg hur de bara brann i deras ben, de ville springa fram.
"Hey, Tracy?" viskade jag och kollade på henne.
"Ja?"
"Du tror inte att du skulle kunna släppa dina elever ett tag och låta den hälsa ordentligt på mig, ta bilder osv?"
Hon kollade på mig och sedan på klassen och insåg att inte ens hälften av klassen jobbade.
Hon skrattade till och nickade mot mig.
"Okej lyssna nu, alla tar det lungt ingen springer fram eller gör något dumt, ge Justin space. Så kan alla få en bild med honom" Sa Tracy till klassen.
Innan jag visste ordet av det så var hela klassen runt mig. Alla utom Bella.
Bellas perspektiv
När Tracy sa att vi skulle få ta bild med Justin så passade jag på att dra, jag orkade inte kolla. Jag kan inte fatta att jag själv vart sådär. Över att få min dröm i uppfyllelse att få träffa honom. Nu har jag träffat honom fått M&G och jag kände mig mer nöjd innan jag hade fått allt detta.
"Ska vi gå Amanda? Vi får ändå träffa honom imorgon" sa jag till Amanda
"Ah vi går, jag orkar inte stå och trängas där" svarade hon.
Dagen gick och Justin hade lämnat skolan, det skulle bli så skönt att bara komma hem och ta det lugnt.
Jag tog mina grejer i skåpet och började gå hemmåt. Amanda hade frågat om jag ville träffa henne efter skolan, men efter allt hat jag fått idag av alla så kände jag bara att jag inte hade någon lust alls att vara med någon, jag ville bara hem och lägga mig i sängen och ta det lugnt med något gott framför min favoritserie.
Påvägen hem såg jag att det var jätte många Beliebers som hade börjat campa utanför arenan. Jag skrattade för mig och själv och insåg att jag kanske borde uppskatta vilken chans jag faktiskt hade fått, jätte många av dessa tjejer skulle döda för att få vara i mina kläder.
Jag kollade ned i min telefon för att se om det hade hänt något. Helt plötsligt hörde jag massa tjejer skrika. Jag kollade upp i panik för att se vad som händer. Tjejerna kom skrikandes i full fart mot MIG, jag kollade runt mig för att se vad de var för något de hade sett, men det var inget, det var verkligen inget, det var bara jag som stod här.
"OMG JAG DÖR, är det du som är Bella?????!!!" skrek en av tjejerna.
chockad som jag var så svarade jag "ehh.. Ja de skulle väl vara jag, antar jag?"
"LÄGG AV OMG, snälla kan jag få din autograf" sa ena tjejen.
"DU FATTAR INTE HUR LYCKLIG DU ÄR" tjöt en annan tjej.
Jag visste inte ens vilka dessa tjejer var, de gick inte på min skola, så de kunde omöjligt ha fått reda på att han signerat mitt skåp eller något av dessa händelser, och absolut inte händelsen i Avon Theatre.
"Wow, tjejer ta det lugnt, kan någon berätta vad det är frågan om?" sa jag förvirrat.
"HAR DU INTE SETT PÅ TWITTER" tjöt tjejerna i kör.
"eh tja, nej de har jag inte, jag har inte orkat ladda ned de till min telefon så kollar de bara när jag är hemma vid datorn" sa jag och kände hur jag fick en klump i magen, ville jag ens veta vad det var som hade hänt på twitter.
"OMG du skojjar, jag måste visa dig" sa tjejen och tog upp sin mobil.
Hon gick in på twitter och visade mig först den första worldwide trenden som löd #JellaPleaseGetTogheter och direkt efter stod det #iShipJella.
Jag kollade konstigt på henne.
"Jaha vad är det med den här treden? Vem är Jella?" sa jag förvirrat
"Men fattar du inte?" tjöt hon.
"Nej, jag fattar verkligen inte"
"Det betyder Justin och Bella, fattar du inte? J från Justin och ella från ditt namn"
"Haha ni är ju för gulliga, hur skulle de kunna vara just mig alla menar" sa jag och skrattade.
"Hur skulle vi annars veta vem du är?" svarade tjejen och då slog det mig, hur fan visste dom vem jag var?
Jag kollade frågande "Det är fan sant, hur visste ni vem jag var?!"
"Det är de jag ska visa dig nu!" tjöt hon och kunde knappt sluta pipa och skrika.
Hon bläddrade igenom hans TL och tog fram en bild. På bilden var det jag. En bild där jag kollar rakt in i kameran men enligt mig en halvbitter min. Då slog det mig att det var den bilden han måste ha tagit idag när han tog fram mobilen.
Hon läste vad han hade skrivit. "This girl is the most beautiful human i've ever witness, but she's hard to reach"
Jag kunde inte tro min öron, jag var tvungen att ta hennes telefon och kolla själv. Det var sant, han hade verkligen skivit så.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag vände mig om och började nästan springa hem. Tjejerna skrek efter mig om att få ta en bild med mig, jag ignorerade dem och sprang så fort jag kunde hem. Jag kunde inte fatta att han skrivit sådär om mig! Det var helt ofattbart. Och inte de att jag var arg på honom det var riktigt gulligt av honom, men nu skulle folket i skolan hata mig ännu mer, jag visste inte ens om jag vågade gå tillbaka till skolan.
Väl innanför dörren såg jag min syster stå med mobilen i handen och på skärmen var bilden på mig.
"GABI ÄR DU SERIÖS?!" tjöt Naomi av glädje.
"Jag vet inte vad jag ska tro är sant längre, kan du nypa mig i armen?" sa jag och drog mig i håret.
"haha Gabi, det är ingen dröm, det är sant" tjöt hon och kramade om mig.
"Men vad ska jag ta mig till, jag hade redan en ström av tjejer efter mig när jag gick hem nu, jag vill inte ens veta hur det kommer bli i skolan och med paparazzis"
"Ta det lugnt Bella, det kommer gå bra!" sa Naomi lugnande.
"Jag hoppas verkligen det" sa jag oroligt. Att vara känd är väl ganska kul ändå, men jag vet inte om jag skulle klara av pressen.
Jag gick upp till mitt rum och kastade mig ned i sängen. När jag låg i sängen, så hörde jag hur ringklockan lät från nedervånignen. Jag skrek på min syster att öppna dörren. Men ingen svarade, så jag tog upp mobilen och insåg att jag hade somnat till i 2 timmar och Naomi hade träning vid den här tiden så jag var ensam. Jag suckade och reste mig upp ur sängen.
Jag kollade i kikhålet på dörren, utanför stod en muskulös man med svart kostym och spegel reflekterande Ray-Ban så jag kunde inte se vem han var.
Osäkert öppnade jag dörren på glänt.
"Vem är du?" frågade jag osäkert.
"Är det du som är Gabriella Huston?" Frågade den konstiga mannen.
"Ja, men frågan är vem du är och vad du gör på min trappa" svarade jag.
"Förlåt, mitt namn är Moshe och jag är en utav Justin Biebers Bodyguards, jag är här för att lämna ett meddelande från Justin" svarade han.
Jag skrattade till "är du seriös? Vill han lämna ett meddelande till mig så får han banimig ta sig hit själv och säga det in person" sa jag och slängde igen dörren.
Men i samma stund som jag stängt dörren så ångrade jag mig, jag ville ju veta vad det var han hade och säga till mig. Jag gick till köksfönstret och insåg att den vita limousinen fortfarande stod kvar utanför.
Betydde det att Justin him self satt i bilen?
Det pirrade till i min mage.
Jag satte mig på köksbänken så jag hade bra sikt ut för att hålla koll men ändå så att jag inte syndes för dem som var utanför.
Det tog säkert en halvtimme och bilen var fortfarande kvar. Jag såg hur Moshe gick ut ur bilen för att öppna bakdörren och ut ifrån bilen kommer inte någon mindre än Justin, han hade alltså vart med hela tiden och hoppats på att själv slippa säga de han nu ville säga. mes
Han gick mot min dörr, han hade något i handen men jag kunde inte se vad det var, det var ett ganska stort paket.
Det pirrade till i min magen, vad hade han för sig.. Vad höll han på med?
De plingade på dörren och jag blev som förstenad. Jag visste inte om jag vågade höra vad han hade och säga.
Jag kollade mig i spegeln och piffade till mig själv en aning. Jag skrattade till för mig själv när jag insåg att jag just stod och piffade till mig för någon som jag nyligen var sur på.
Jag väcktes ur mina tankar när det ännu en gång plingade på dörren.
Jag gick fram till dörren och öpnnade, utanför stod han med röd kavaj, vit tröja och svarta glasögon. dösnygg.
"Justin! Vad gör du här?" sa jag och spelade frågandes.
"Hhah var inte dum Bella du visste ju att jag skulle komma, du själv sa ju att jag skulle komma själv" sa han och flinade.
"Men jag visste inte att du skulle komma in idag, trodde inte du var med i bilen"
"haha jag såg att du satt i köksfönstret. Får jag komma in?" svarade han och drog ned sina glasögon så jag kunde se hans ögon. Och som alltid var dem de vackraste man kunde skåda.
"ehh... visst kom in" sa jag och kollade ned, gud vad pinsamt, han hade sett mig sitta i fönstret och glo.
Jag visade honom vägen till Allrummet där vi satte oss ned vid bordet vi hade där.
"så vad var det du ville fråga mig" sa jag osäkert, jag visste inte riktigt om jag ens ville veta vad det var han skulle säga med tanke på de stora paketet han hade med sig.
Han harklade sig och började fippla med sina glasögon samtidigt som han kollade ned.
Kunde det vara sant, vart självaste Justin Nervös över de han skulle säga till mig?
Han kollade upp.
"Jo, det jag vill säga är..." började han.
"Ja? vad?" sa jag ivrigt.
Han harklade sig ännu en gång.
"Bella, det här paketet är till dig och det som är i paketet vill jag att....-
Spännande! Vad tror ni finns i paketet?
Och förlåt för att det blev lite sent, men måndag till torsdag var jag i Schweiz, så har inte haft tillgång till internet så jag kunnat skriva något.
Och jag kan inte lova att jag kommer komma med ett kapitel nästa tisdag heller. För antingen imorgon kväll (söndag) eller på måndag kommer jag åka iväg till Sälen i en vecka, men jag ska ändå försöka på kvällarna att skriva lite på kapitlet, så ni kommer iaf att få ett kapitel den veckan, men kanske inte just på tisdagen.
Jag vill också passa på och gratta vår kära idol eftersom att han fyller 20 år idag! Helt otroligt vad tiden går fort! kändes som att han nyss var 16 år <3
Kommentera!!
- What's Hatnin' ♕