What's Hatnin' ♕

Jag vred och vände och gjorde allt för att få lite sömn då de var första skoldagen imorgon och jag ar tvungen att sova men minnet fortsatte spelas upp framför mina ögon, jag hörde min egen röst om och om igen.

"Nej, jag vill inte!!" 

Hans grepp blev hårdare om mina händer och jag kände hur jag inte kunde röra mig. Han hade bestämt sig för att få mig även fast jag inte alls ville tillåta honom det. Jag kände honom inte ens? Jag visste inte vem han var, jag hade bara sett honom på den där festen.

 

 

"AMANDA, KOM FORT!!", Skrek jag över hela huset.

Amanda skyndade sig allt vad hon kunde, hon snubblade över skor och bokhyllor i panik om att något hade hänt med mig.

"Shit Bella! vad är det??", Frågade hon förtvivlat.

"De ska ta en gruppbild, det är klart att vi ska vara med!", Svarade jag exalterat med ett flin på mina läppar. Amanda tittade på mig som om jag vore en idiot och sa "Är du seriös? Får du mig att springa genom hela huset i panik över att vi ska ta en himla gruppbild????".

Jag tittade på Amanda med mina berömda puppyeyes och svarade lite försiktigt "He-hee, kanskeee, men du måste ju hålla med om att det är ganska coolt att vi är bjudna på coolaste festen i Stratford? Det måste vi ju bara föreviga!".

"Självklart!", Svarade Amanda och himlade med ögonen samtidigt som hon tog handen runt min midja och gjorde peace med sin andra hand. Jag tog tag runt Amandas nacke och log emot kameran, den här dagen kunde verkligen inget förstöra. Trodde jag.

 

"Bella, den där killen har kollat på dig hela kvällen, ska du inte gå fram och prata med honom?", sa Amanda med ett perverst flin på sina läppar.

"Neeeej, gud, jag vet inte ens vem han är och ska jag vara ärlig så är han inte min typ", sa jag och fortsatte att dansa.

 

Jag såg i ögonvrån hur killen Amanda hade snackt om kom närmre oss, suck tänkte jag, jag hade verkligen inte lust att snacka med honom. Men innan jag visste ordet av det så stod jag där på dansgolvet ensam med honom. Amanda hade gått iväg. Han tog tag i min arm och drog upp mig på övervåningen "Släpp min arm!", sa jag förtvivlat.

Han puttade in mig i ett utav rummen, hans grepp var hårt och jag kunde inte göra något annat än gå efter honom. Han stängde dörren bakom oss och puttade ned mig på sängen samtidigit som han började ta av sig sina kläder, jag var som paralyserad jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag springa, skrika, sparka? Det enda som kom ut ur min mun var "Nej, jag vill inte!!". Han brydde sig inte.

Han drog av mina byxor och höll fast mina händer i ett stadigt grepp som gjorde att hur mycket jag än vred och vände på mig så kom jag inte loss, jag var helt ärligt talat livrädd. Jag kände hur tårarna rann ned för mina kinder samtidigt som jag sa, "Snälla, låt mig gå, jag förtjänar inte det här!!".

Han sa inte ett ord, han spände bara blicken i mig och skrattade till samtidigt som han tvingade sig in i mig. 

Innan jag visste ordet av det så hade han redan stängt dörren om sig och gått iväg, jag låg kvar på sängen i chock och visste inte vad jag skulle ta mig till, jag kände mig så förnedrad, arg och ledsen. Jag reste mig sakta från sängen och tog på mig mina byxor och gick ned.

 

"Du ser helt förstörd ut?! Vad har hänt?", sa Amanda förvånat.

"Inget.."

"Men jag ser ju på dig att något har hänt, du har ju gråtit? Du kan prata med mig om allt Bella, det vet du!"

"DET ÄR INGET, okej?!", skrek jag och smällde igen dörren, jag ville bara ut därifrån så fort som möjligt. Jag ville glömma allt som hänt. Bara gå hem och aldrig mer ta ett steg utanför mitt rum.

 

Klockan var halv ett och mamma hade troligen redan gått och lagt sig om hon var hemma det vill säga, jag låste upp dörren försiktigt och smög upp till mitt rum, kastade av mig kläderna och kröp ned i min säng. Mina tankar for runt "Är jag så värdelös?" "Varför just jag?" "var det personligt, eller var han bara tvungen att göra sitt?" "vem var han ens?" "Kommer jag stöta på honom igen, vad ska jag göra då?" tårarna började rinna ned för min kind, jag slöt mina ögon och lät tårarna rinna tills jag äntligen lyckades somna.

 

"FRUKOST!!!!!!", skrek mamma nedifrån trappan.

"koooommmer", svarade jag med hes morgonröst.

Jag reste mig upp ur sängen och tog en snabb titt på mig själv i spegeln och insåg att mitt hår var överallt, mina ögon var helt röda och svullna och jag hade glömt att ta bort gårdagens smink. Jag gick in på mitt egna badrum och tvättade bort sminket, sedan gick jag in i min walk in closet och tog på mig ett par mjukisar och en stor tröja som jag hade fått av min pappa.

"Hade du kul igår, Bella?", frågade mamma

"Jo det var helt okej, lite mycket folk bara", svarade jag och hoppades på att hon inte skulle se på mig att något var fel.

"Nej vad jobbig. Vad hände med Amanda? Skulle hon inte sova här med dig?" 

"Ehh", harklade jag. "Hon ångrade sig", svarade jag tveksamt, gud jag är så dålig på att ljuga.

"Ohh okej, jag har gjort lite äggröra, vill du ha?"

"Ja tack!" sa jag samtidigt so jag pustade ut då jag insåg att hon just köpte min lögn.

 

Hela dagen spenderade jag i sängen framför min dator med den obehagliga händelsen uppspelandes i min hjärna om och om igen. Jag ville bara gå och gräva min egen grav och ligga kvar där resten av året. Amanda hade ringt mig minst 10 gånger under dagen, men jag hade verkligen inte lust att prata med henne, jag visste att hon skulle fråga vad som hade hänt och jag vill inte lägga den bördan på henne. Det var inte de att jag inte litade på henne, men den här grejen skulle få henne att må så dåligt med sig själv för hon skulle säkert på något vänster vända det hela så att det till slut skulle se ut att vara hennes fel att detta hände, vilket det absolut inte var. Det var helt enkelt bäst att hålla det för mig själv tills vidare.

 

 

Jag låg kvar i sängen en tag och funderade på om jag verkligen skulle gå till skolan eller inte, jag visste att går jag till skolan så kommer jag få lov och möta Amandas alla frågor och dessutom så är det första dagen i en ny skola.

Jag hörde hur någon gick i trappan, suck tänkte jag. Det innebar att mamma snart skulle öppna min dörr o säga åt mig att gå upp.

"Gabi! Är du vaken?", sa Naomi tyst. Naomi är min syster och hon måste vara den enda som kallar mig Gabi, alla andra föredrar Bella, vilket jag också gör.

"Jaaaa....", sa jag med hes röst.

"Du måste nog gå upp nu om du ska hinna till skolan! Ta o fixa dig du så går jag ner och fixar frukost åt dig"

"Tack Naomi, vad skulle jag göra utan dig", sa jag. Min syster hade alltid vart som en extra mamma åt mig, även fast jag var storasyster och borde egentligen vara mamma åt henne.

 

Jag klev upp ur sängen och gick in i min walk in closet, jag letade fram ett par svarta jeans och en marin blå, halv pösig tröja. Satte upp mitt hår i en knut och tog på lite smink, sedan släppte jag ut mitt hår och ruffsade till de lite, jag hade alltid naturliga vågor så jag behövde egentligen inte göra något åt mitt hår. 

Jag stannad upp för en minut och genomskådade mig själv, tanken kom upp är jag verkligen värd det, jag har alltid vart den personen som haft huvudet högt och sett mig själv på ett värdigt sett, men efter händelsen i helgen så hade den känslan tagits ifrån mig.

Jag kände mig smutsig.

Jag suckade till, tog min väska och gick ned till nedervåningen där Naomi hade lagat iordning pannkakor med nutella åt mig.

"Skojjar du med mig?!", sa jag förvånat när jag kom ned.

"Jag har känt på mig att du inte mått så jätte bra sen i fredags, så jag ville göra något speciellt och du kan vara lugn jag kommer inte fråga vad som hänt, de får du berätta själv när du känner dig redo", sa Naomi förstående med mjuk röst.

"Tack", svarade jag och kollade på henne med kärlek i blicken.

Min Syster har alltid varit den som finns där för mig i alla lägen, och jag ville berätta för henne men jag visste inte hur jag skulle lägga upp det. Hon var den enda som jag verkligen kunde prata om allt med, vår mamma är flygvärdinna vilket resultera i att hon nästan aldrig var hemma, hon var hemma någon gång vissa helger annars var hon alltid ute och reste vilket också resultera i att vi flyttade runt ganska mycket, och vår pappa bodde på andra sidan jordkloten, så han träffade vi knappt en gång per år.

 

Det hade vart sommarlov och det var första dagen för mig i en ny skola, anledningen till att jag kände Amanda så bra redan var för att mina morföräldrar bor i Stratford och vi har känt varandra sedan vi var barn och vi lekte med varandra varje sommar. Och idag var första gången vi någonsin skulle gå i samma klass.

 

"HEEEEJ BELLA!!" hörde jag någon skrika över hela skolgården, jag vände mig om snabbt och kollade.

"Oh hej Amanda" sa jag med låg röst.

"Varför så dyster, Bellis??" 

"Du vet.. Första dagen i ny skola och jag sov dåligt"

"Har det något med helgen att göra? Du försvann så snabbt"

"Nej... Jag är nervös bara"

"Du vet att du kan prata om allt med mig Bellis" sa Amanda med menande röst.

"Kan vi släppa det här för nuet och tänka på de faktum att jag ska stå inför hela din klass och bli presenterad" sa jag smått irriterat.

"Äsch det kommer gå bra! Alla killar kommer dreggla efter dig när du kliver in i klassrummet" tjöt Amanda med exalterad röst. 

Jag rodnade lite lätt och hoppades på att killen från festen inte skulle gå i samma klass som oss.

"Kom nu! Vi börjar snart!" sa Amanda samtidigt som hon tog tag i min arm och var påväg in genom dörrarna på skolan.

Jag stannade till.

Amanda vände sig om och kollade frågande på mig samtidigt som hon sa "Vad är det? Kom nu!"

"Ja... Jag.... Shit jag är så himla nervös, vet inte vad jag ska ta mig till, alla kommer glo" sa jag med skakig röst.

"Sluta larva dig"

Jag kollade på henne och skakade på huvudet.

Hon drog in mig i korridoren och släpade in mig i klassrummet vi skulle vara i.

 

Det vart helt tyst när vi klev in i klassrummet, alla killar vände sig om och råglodde på mig. Jag rodnade till och kollade ned i backen. Samtidigt som jag hörde att klassen började prata igen. skönt

 

"Det måste vara du som är Gabriella Huston" hörde jag en pipig röst säga.

Jag kollade upp och framför mig stod en kort liten tant med krulligt hår och glasögon.

"Oh ja det är jag, men kalla mig gärna Bella" sa jag och tog hand med henne.

"Trevligt att träffas Bella, jag är Annelise din mentor och svensklärare" sa hon och skakade min hand. 

Hon vände sig mot klassen och bad dem var tysta.

"Vi har en ny elev här idag, hon heter Gabriella Huston och har nyligen under sommaren flyttat hit ifrån Kalifornien, jag vill att ni alla får henne att känna sig som hemma och några kan väl visa henne runt nu när det är hennes första dag" sa Annelise. 

"Inga problem! JAG visar henne runt" hörde jag tre röster säga samtidigt. Jag kollade snabbt ut över klassrummet och såg att de var 3 killar som nästintill bråkade med varandra om vem som skulle visa mig runt.

Annelise skrattade till och sa "Killar ingen idé att bråka" samtidigt så pekade hon på den tomma bänken bredvid Amanda och sa att jag kunde gå och sätta mig där.

 

"Se de var väl inte så farligt" sa Amanda.

"Nej faktiskt inte"

"Sa ju de!! Och föresten, gissa vem som kom till Stratford igår" sa Amanda och nästa hoppade upp ur stolen.

"Vem?" sa jag och låtsades vara förvånad.

"Men dummer FUCKING JUSTIN BIEBER" halv skrek hon.

Alla vände blicken mot oss och suckade till. 

"Haha dummer jag skojjar med dig klart jag vet att han är här, och jag har hört lite inside info om att han kanske ska besöka sin gamla skola"

"DU SKOJAR MED MIG" tjöt Amanada.

"Nej jag gör inte de, helt seriöst" tjöt jag tillbaka.

"Alltså jag vet inte vad jag skulle ta mig till om ha-..." tjöt Amanda när hon plötsligt avbröts av att någon öppnade dörren till klassrummet.

Vi båda lyfte blicken mot dörren och jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vem som kom in igenom dörren...

 

 

Vad tror ni om det här? Vem kommer komma in genom dörren???

 

Det här är den absolut första Novellen jag bestämt mig för att skriva så ni får gärna ha överseende med att jag kanske inte riktigt skriver så som man "ska" skriva osv, och vissa stavfel kan också finnas.

 

Kommentera!! Säg gärna vad ni tycker om det första kapitlet.

 

- What's Hatnin' ♕