What's Hatnin' ♕

Jag visade smset för Amanda hon tjöt till av glädje. "shh" sa jag "vi skulle hålla en låg profil" 

"shit förlåt" sa hon o kollade ned i backen.

"Ska vi gå till baksidan och knacka på?" frågade jag nervöst.

Vi gick mot baksidan och såg en ingång med en skylt "Endast skådespelare/artister" på, så vi gick fram till dörren och knackade på den.

Vi väntade ett tag men inget hände, så vi knackade ännu en gång.

Och denna gången kunde vi höra ljud på andra sida, de var någon som låste upp dörren. Mitt hjärta stannade för en sekund. Kunde inte tro mina ögon. Jag kunde inte fatta att personen som skrev till mig var....

 

 

 Jag var helt stum, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag kollade honom rakt in i hans bruna ögon och kände ett rus fara genom min kropp.

"Hej babes, är det ni som är Gabriella och Amanda?" Sa han. Jag vaknade till ur mitt drömmande

*host* "Ja... Jag är Gabriella men kalla mig Bella och det här är Amanda" sa jag och pekade på Amanda.

"Trevligt att träffas tjejer, det är jag som är Justin, och jag måste säga att ni hanterar hela "flippa ur" delen väldigt bra" sa han med sin mjuka röst. Om han bara visste hur mycket jag ville flippa ur men inte kunde för att jag var helt stum.

"Så ska ni med in?" frågade han och kollade mig rakt in i ögonen.

"vi...viissst" sa jag med skakig röst, knappt medvetem om vad jag pratar om.

När han släppte in oss genom dörren så gav han oss en varsin kram, och den kramen skulle jag minnas för all framtid, den var så mjuk och varm och kärleksfull, det gick inte att besriva känslan. 

Han tog med oss till själva scenen där Scooter, Alfredo, Kenny, Dan Kanter och de flesta i hans crew satt och väntade, jag kunde inte tro mina ögon, jag var helt ärligt tvugen att nypa mig själv i armen jag kunde inte fatta att detta hände mig, hur kunde ett sms av misstag skickat till mig faktiskt bli verklighet? Jag var tvungen att fråga honom.

 

Jag harklade mig "Ju... Jus... *host* Justin" stammade jag fram.

Han vände sig om och kollade mig rakt i ögonen.

"Ja sweetie" svarade han med glimten i ögat. Jag var helt förstenad. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag bara stod där o glodde. Jag var så nervös.

"Bella?" sa han och tog tak i min haka och tog upp mitt ansikte samtidigt som han mötte min blick. "Var inte nervös, låtsas som att jag är din bästa vän" 

"Okej, okej, ja jag ska försöka" svarade jag. Att han sa sådär till mig fick mig att släppa nästan all nervositet.

"Så vad var det du ville fråga?"  Sa Justin och log.

"Varför just jag?" frågade jag lite osäkert.

"Vad menar du?" Sa han och log sitt underbart fina leende.

"Ja varför fick just jag smset? Det känns så overkligt" sa jag, osäker på vad han skulle svara.

"Ska jag vara ärlig Bella, så var det en ren slump att smset råkade komma till just dig" 

"Men hur kommer det sig att du ville att vi skulle komma hit då? Trots att du inte ens visste vilka vi var?"

"eehhhm.... Det är alltid trevligt att träffa nya personer?" Svarade han och kollade bort för att inte möta min blick.

"hm okej! Tack iallafall. Det betyder massor verkligen att vi får den här chansen!" sa jag samtidigt  som jag funderade på om de han sa verkligen vara sant, allt verkade så konstigt och hängde inte ihop på något vis.

"Inga problem sweeite" 

Jag gick tillbaka till Amanda som satt ensam en längre bit bort.

 

"Amanda, varför sitter du helt ensam här?" 

"Vet inte, tror jag ska gå hem, du verkar ju ha fullt upp ändå.."

"Men lägg av! Stanna! Varför ska du gå? Det är din största dröm att träffa honom varför sumpa en sån chans! gå fram och prata med honom"

"Skit samma" sa Amanda samtidigt som hon reste sig upp och skyndade sig ut ur teatern.

Jag hann inte ens säga hejdå innan hon var borta..

Justin kom fram till mig.

"Vad är det som är fel?" 

"vet inte, hon var lite sur.. Jag borde gå efter henne"

"Ska du gå redan?" sa han och gjorde sina otroligt söta puppy eyes. Vem kunde motstå dem.

"Jag vill helst inte, men jag kan inte bara lämna min vän" 

"Hon kommer förlåta dig imorgon, stanna ett tag, please?" 

Jag tänkte efter en kort stund "Visst jag stannar" sa jag och ångrade mig direkt efter jag sa det, det är inte likt mig att göra såhär, normalt sett skulle jag ha gått efter henne direkt.

 

Justin gick tillbaka till Alfredo och viskade något i hans öra samtidigt som han pekade och kollade mot mitt håll, jag kunde inte låta bli att bli röd i ansiktet. Alfredo nickade åt de Justin sa, sen sa han något som fick alla att resa sig upp. Jag vart helt paff. Vad händer nu? Borde jag resa på mig jag också?

Jag satt kvar endast för att det inte skulle bli pinsamt utifall att det inte var meningen att jag skulle resa mig. 

Jag kollade mot Justins håll och insåg att alla var borta.

Paniken inom mig steg. Jag kollade runt mig om dem var verkligen borta. Jag kunde inte se dem.

Jag ställde mig upp lite försiktigt och tog upp mina saker redo för att gå och precis när jag skulle vända mig om och gå så går jag in i något. 

Jag kollar upp och inser att det just var Justin jag hade gått in i. Pinsamt

"Oj hjälp du skrämde mig" flämtade jag

"Förlåt darling det var inte meningen" svarade han och tog tag i min hand samtidigt som han började leda mig närmre scenen.

"Vad ska vi göra?" tjöt jag och kollade på Justin.

"Det är en överraskning, men du ska inte gå. Sätt dig här och vänta ett tag" Sa han och försvann sedan bakom allt scenen.

Jag satt där vid scenen och väntade när det helt plöstligt blev mörkt. Jag flämtade till när jag plötsligt hörde musik, den musiken kände jag igen, det var hans låt "All Around The World". Det var då det slog mig. Ska jag seriöst få en egen privatkonsert av honom?! Kunde den här dagen bli bättre? 

 

Han kom ut på scenen och körde igång direkt med att sjunga. Känslan som uppstod när jag såg honom på scenen var magisk, han var som photoshoppad, helt overkligt fin.

Han sjöng All Around The World, As Long As You Love Me och Baby. 

"Så vad tycker du? Detta var ett litet smakprov på vad som kommer vara med på konserten som jag ska ha här i stratford om 2 dagar" sa han och log.

"De... Det var helt underbart, magiskt" tjöt jag till, men sedan kom jag på att jag inte kunde fixa biljetter till konserten eftersom att biljetterna kostade ganska mycket så mitt flin la sig ganska snabbt.

"Varför den sura minen?" frågade han förbryllat 

"Jag kom och tänka på att jag inte kommer kunna se hela din konsert" sa jag och kollade ned i golvet.

"Hörrö" sa han och tog tag i min haka så jag mötte hans blick.

"Det är inga problem, jag fixar in dig och Amanda, ni får en varsin Meet & Greet biljett och bästa platserna man kan ha" sa han och flinade.

"DU SKOJJAR MED MIG" tjöt jag och började springa runt i cirklar med biljetterna i handen, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Mitt liv kunde inte bli bättre just nu.

"haha lugna dig!!" sa han och skrattade till.

"Jag kan inte tro de! Mitt liv kan inte bli bättre!! Tack så hemskt mycket för att du gör det här Justin" sa jag med tårar i ögonen.

Han log åt mig och kollade sedan ned på sin guldiga Michael Kors klocka.

Vilket fick mig att kolla på klockan också, shit, den var 10pm..

"Ehm, jag tror att jag måste gå nu. Skola imorgon du vet" sa jag.

 

Att kunna se henne bli så lycklig av något som egentligen inte var en stor grej för mig men som betydde så mycket för henne gjorde mig helt varm om hjärtat.

"haha lugna dig!!" sa jag.

"Jag kan inte tro de! Mitt liv kan inte bli bättre!! Tack så hemskt mycket för att du gör det här Justin" tjöt hon och hade tårar i ögonen.

Jag kunde inte annat än le åt henne, hon var så himla gullig. Det var något speciellt med henne. Bara tanken av henne fick mig att rodna, så jag kollade ned på min klocka som en undanmanöver.

"Ehm, jag tror jag måste åg nu. Skola imorgon du vet" hörde jag henne säga.

"Oh redan" sa jag förvånat.

"Vill du ha skjust?" frågade jag vänligt

"Nej det är ingen fara, jag bor bara någon minut härifrån" svarade hon och log, medans hon tog upp sina grejer.

Jag log mot henne och följde henne till dörren.

 

Det var något speciellt med den där tjejen. De kände jag redan från början när jag först såg henne. I själva verket så hade inte smset jag skickade vart en slump som hon tror. När jag fick syn på henne på skolgården av Stratford High så visste jag direkt att jag ville ha kontakt med henne på något sätt.

 

Jag gick ut genom dörren med de största flinet jag haft på länge. Jag kunde inte fatta att jag precis umgåtts med min största idol i 3 timmar. Det var helt otroligt.

Jag ville berätta för Naomi direkt när jag kom hem. Jag ville berätta för hela världen. Men de kunde jag inte göra eftersom att jag lovat att inte säga något om detta.

 

Jag klev in innanför dörren och möttes av ett mörker, Naomi hade säkert redan gått och lagt sig. 

Jag hängde av mig jackan och gick upp till övervåningen. 

Jag närmade mig Naomis rum och såg att lampan fortfarande lyste, men självklart så låg hon och sov som en gris med datorn i knät när jag kikade in, jag gick in och tog ned datorn från sängen och bäddade om henne. 

 

Klockan var 7am och jag flög upp ur sängen i chock om att jag trodde att brandlarmet hade gått. Dock var det bara min dumma väckarklocka, så fort jag insett det så la jag mig ned igen och slog klockan på snooze. 

Efter ett antal snooze så tog jag mig upp ur sängen, med en stor suck gick in duschen. Fixade mig sedan lite snabbt för att sen gå ned och äta frukost. 

 "Hej Gabi, vad sent du vakna idag, var du vaken länge igår eller?" Frågade Naomi när jag kom ned för trappen. "Ja en aning, och jag har massor att berätta om gårdagen!" tjöt jag.

"Åh berätta!"

"Du kommer inte tro på vad jag har att säga, men lova att inte prata om det för jag får egentligen inte säga något om det"

"Men åh nu gör du mig nyfiken, berätta!!"

"Lova?"

"JAAA, jag lovar berätta nu" sa hon exalterat.

"Okej jag ska inte snacka något runt de, jag går direkt på saken, JAG OCH AMANDA TRÄFFADE JUSTIN IGÅR"

"Men va?! Du driver" svarade Naomi snopet

"Nej allvarligt jag driver inte, jag har kvar smsen han skrev, OCH vi fick konsert biljetter" Tjöt jag.

"Vänta vad sa du? Smsen? Konsertbiljett?" sa Naomi chockat.

"Ja! han skickade av misstag ett meddelande till mig och sedan slutade det med att han bad mig och Amanda att komma till Avon Theatre" 

"Men gud Gabi, ni måste vara dem lyckligaste personerna som existerar" sa Naomi med avund i rösten.

"Jag vet! IIIHHH" tjöt jag samtidigt som jag slängde en snabb blick på klockan och insåg att jag var tvungen att gå till skolan, annars skulle jag komma försent.

"Naomi, jag måste gå till skolan nu, vi får prata mer efter skolan, hejdå" sa jag snabbt och begav mig mot skolan.

 

Jag hann precis ta mina böcker när klockan ringde, så typsikt mig, nu fick jag springa till lektionen för att inte komma försent.

Väl där så sökte jag med blicken genom klassrummet för att få syn på Amanda som satt på sin gamla vanliga plats. Bredvid henne var en ledig bänk som troligen var menad till mig, dock fanns det ett problem... Joel satt på andra sidan om den lediga bänken. Suck tänkte jag för mig själv innan jag begav mig in i klassrummet ned till den lediga bänken.

När jag närmade mig så sänkte jag blicken för att slippa möta hans äckliga ögon. Jag hatade verkligen honom.

 

"Gissa vad jag har" tjöt jag och viftade med biljetterna som Justin hade gett mig.

"Vet inte" svarade Amanda kort och bittert utan att ens lyfta sin blick ifrån mobilen.

"Är du sur eller?" frågade jag och la ned biljetterna.

"Vad tror du, du lät mig gå ensam..."

"Men det var ju ditt val att gå så tidigt?" 

"Ja men en riktig vän går efter ändå" sa Amanda bittert och la ned mobilen samtidigt som hon mötte min blick.

"Tro mig jag gick efter men Justin hindrade mig. Och det var ganska bra att han hindrade mig, för vi fick en varsin front row och Meet n Greet biljett" sa jag lite halv bittert då hennes surhet hade tagit iväg min happines en aning.

Amandas ögon spärrades upp och hon började tjuta.

"Du skojjar med mig?" sa hon exalterat.

"Nej han hade som en liten mini konsert och visade en del låtar som kommer vara med på konserten, och då kom vi in på att jag inte har biljetter, så han gav mig en varsin biljett till dig och mig" 

"Men gud, hade jag vetat att det var biljetter du satt och vifta med så hade jag inte ens vart upprörd över att du stannade, det här är ju hur ofattbart som helst, vi kommer få träffa honom igen" pep Amanda.

Jag släppte min bitterhet och började flina mot henne. Dock varade det inte längre då jag hörde en röst alldeles för nära mitt öra.

"Vad är det ni piper över" frågade Joel och lutade sig fram till mitt öra.

"Det rör inte dig i ryggen" svarade jag kaxigt och gav honom en sur blick.

"Ojj chill down Bitch...." 

När jag hörde ordet Bitch så rann min bägare över, han skulle ner.... Jag sket i att vi var i klassrummet. Utan att jag visste ordet av det så flög min höger knoge rakt på hans ansikte. Först när han låg på backen med blodig näsa fattade jag vad jag hade gjort.

 

Alla i klassrummet vände sig om och kollade på snopet på mig. Och precis i samma veva så kommer matteläraren in i full fart, försenat. fan

"GABRIELLA!!!" hörde jag läraren skrika.

Jag kollade upp på henne, men jag visste inte vad jag skulle svara.

"Du ska till rektorn DIREKT!!" skrek hon och tog tag i min arm samtidigt som hon ledde mig ut från klassrummet.

Amanda sprang efter. Och följde mig till rektorn. 

 

"Vad fan flög i dig" sa Amanda och flinade större än någonsin.

"Han kallade mig bitch och jag kände att det var droppen, men innan jag ens själv hann reagera så hade jag slagit till honom.." svarade jag chockat.

 

Jag var tvungen att komma på en ursäkt för att få träffa henne eller åtmistone se henne igen innan konserten som var imorgon det var något speciellt med henne som får mig att dras till henne, jag kan inte vara ifrån henne ens en dag. Den bästa ursäkten jag kunde komma på vara att besöka min gamla skola som jag visste att hon gick på, dessutom så hade hon mitt gamla skåp. 

Jag hade ringt till skolan tidigare den här morgonen och anordnat ett möte med några klasser varav en av klasserna var hon i. Nu skulle jag bara gå in till rektorn och skriva på lite besökspapper, eftersom jag inte skulle föreläsa eller något utan bara vara på besök så var de lite andra papper än vanligt som man var tvungen att fylla i.

"Sådär ja Mr. Faulin, jag tror det var alla papper jag skulle fylla i" svarade jag och log.

"Ja, de var allt, ni får ha en trevlig dag Bieber, och försök att inte skapa kaos" svarade Faulin på ett skämtsamt sätt samtidigt som han skrattade till för sig själv.

 

Jag vände på klacken och gick ut ur rektorns rum när jag får syn på henne. Hon och Amanda kom gåendes mot rektorns rum. Jag smet iväg runt hörnet innan hon fick syn på mig för att höra vad som hade hänt.

"Den jäveln förtjänade det" Sa Bella förbannat.

"Det gjorde han verkligen, men du vet att skolan har nolltolerans mot misshandel" sa Amanda och flinade alldeles för mycket.

Bella flinade tillbaka och vände sig om för att knacka på hos rektorn. Medans Amanda satte sig på bänken utanför och väntade.

 

Jag smög iväg och försökte att inte göra en scen, jag klarade mig en bit, till en av eleverna såg att det var jag. 

"JUSTIN!!!" hörde jag henne ropa, vilket gjorde att allt fler såg att det var jag, alla vände kom springandes mot mig. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra så jag vände mig om och sprang rakt in i Mr. Faulins kontor utan att tänka mig för.

Bella vände blicken mot mig och kollade på mig. Man såg att hon var påväg att säga något, och med tanke på hennes ansiktsuttryck så såg det inte så speciellt positivt ut.

Ville jag ens veta vad hon var påväg att säga?

 

"Vad i .....-

 

 Det vart ett litet kortare kapitel den här gången, men det är endast för att det ska gå ihop med nästa kapitel! Så ni får hålla utkik på nästa kaptiel, då kommer det hända grejer!

 

Detta vart lite sent då jag har massa prov denna vecka. Hoppas ni gillar kapitlet ändå! Kommentera <3

- What's Hatnin' ♕